Eftermontera radiostyrning på en befintlig kran
Att byta hängande manöverdosa mot radiostyrning är en av de billigaste förbättringarna man kan göra på en fungerande kran. Här är förutsättningarna, arbetsgången och fallgroparna.
6 min läsning
Vad krävs av den befintliga kranen?
Utgångspunkten är kranens elskåp. Radiostyrning ersätter signalerna från manöverdosan, så det som behövs är åtkomst till manöverkretsen och utrymme för mottagaren. På kranar med konventionell kontaktorstyrning är det oftast okomplicerat — mottagaren kopplas in mot befintliga kontaktorer.
Har kranen frekvensomriktare eller PLC krävs mer eftertanke, eftersom styrsignalerna då ska matcha omriktarens ingångar och eventuella hastighetssteg. Det går, men det är ett projekteringsarbete snarare än ett rent bytesarbete.
Två saker måste vara i ordning oavsett utförande. Nödstoppsfunktionen ska vara korrekt utförd även i det nya utförandet — radiosändarens stopp ska bryta på ett säkert sätt, och kranen ska stanna om radiolänken tappas eller sändaren stängs av. Och kranens grundskick ska vara gott: en kran med slitna bromsar eller glapp i lyftverket blir inte bättre av att styras trådlöst. Vi kontrollerar därför alltid mekanik och el innan vi föreslår en eftermontering.
Så går installationen till
Arbetet börjar med ett platsbesök där vi tittar på elskåpet, kartlägger vilka funktioner som ska finnas på sändaren och hur många hastighetssteg kranen har. Utifrån det väljs sändare och mottagare med rätt antal funktioner — det är sällan värt att snåla här, eftersom en sändare med för få knappar kommer i vägen varje dag.
Själva monteringen sker med kranen spänningslös. Mottagaren monteras i eller intill elskåpet, matning och styrsignaler kopplas in, antennplacering bestäms utifrån var i lokalen kranen ska kunna köras, och sändaren paras mot mottagaren med en unik adress.
Därefter provkörs allt: varje rörelse i båda riktningarna, varje hastighetssteg, gränslägen, nödstopp från sändaren, och beteendet när sändaren stängs av eller når utanför räckvidd. Vi går igenom handhavandet med operatörerna och lämnar dokumentation. En normal eftermontering på en kran med konventionell styrning brukar kunna göras inom en arbetsdag, men omfattningen avgör.
Vad operatören vinner
Den viktigaste vinsten är sikten. Med en hängande dosa står operatören där kabeln tillåter, ofta nära lasten och med ryggen eller sidan mot den. Med radiostyrning väljer operatören själv position — snett bakom lasten, på avstånd från klämrisken, med hela lastvägen synlig.
Den andra vinsten är att man slipper gå med kranen. Kabelupphängningen tvingar operatören att förflytta sig i takt med bryggan, ofta över en yta med material, kablar och maskiner. Det är en vanlig orsak till snubbelolyckor i verkstadsmiljö.
Till det kommer sådant som märks i vardagen: kortare cykeltider när operatören kan stå kvar vid sitt arbetsbord, färre skador på manöverkabeln, och möjligheten att köra kranen från en säker plats vid inriktning av en detalj som annars kräver två personer.
Flera kranar i samma lokal
Så snart det finns mer än en radiostyrd kran i samma hall blir adressering och märkning avgörande. Varje sändare paras mot en specifik mottagare med en unik adress — men det skyddar bara mot att fel kran svarar, inte mot att operatören tar upp fel sändare.
Därför märker vi alltid sändare och kran med samma tydliga beteckning, och vi rekommenderar fasta laddplatser där varje sändare har sin bestämda plats. Det låter trivialt och är den enskilt vanligaste orsaken till incidenter i lokaler med flera radiostyrda kranar.
I system där samma operatör ska kunna köra flera kranar, eller där två kranar ska köras tillsammans i ett tandemlyft, behöver upplägget projekteras särskilt. Sådana lösningar finns, men de ska sättas upp medvetet och inte växa fram av sig själva.